han hör
ett hjärtas svaga puls



ser genom
immade rutor
en låga vilken
sakta
sjunker



hör i sin hud
en uppgiven stämma





genom nyckelhålet
sänder han ett strå
med smultrondoft



blåser han en regnbågsbubbla
andas han in
tusende maskrosbollsfrön





han badar den slocknade
i kiseldoftsblad







en droppe

faller


rör vid
stenen
droppen
öppnas


åar
bäckar
floder

hav

allt




en
droppe
faller


vatten bryter ned
allt
motstånd




sjön vaknar ur morgondröm

de
dansar i slöjor

vävda av
bergstårar


svanar
lyfter hennes
stjärnhår







den vägen
den stigen

ser jag skimra mening


dödsgreppet
gräver in klor
allt
djupare







mina fingrar är

blå

blådrömmande fingrar




spetsen rafsar
möter

papperets
mjuka
svalka




vem rafsar på rutan min


i min kammare
vid lågan
har pennan reservoaren
strömmat

blått blod
ur
mina röda hjärtögon




lågan är slocknad
orden strömmar
vidare



ur himlahänder faller meteorer järn




järnrosor växa
i stenarnas ring
däri askan ännu ryker
efter


ja

i min kammare har jag sökt skriva
den
närheten


älskade

förunnat är det mig ej



mina fingrar fryser

se
jag stiger ur askan
lyser dina nattstigar



kanske
ser du mig

i midnattsblås mantel

kanske

ser
du







alla

dessa



drömda steg



vem håller silverbladet i sin hand

stegen
skär mig


till vad
skrev jag dem



till acceptansen av
detta





alla dessa drömda
närhetssteg


jag fryser i dessa dagars sista droppe


en ordskugga




bladen
matar jag elden med

den viskar

väl
komme