säg mig
vad är himlarna denna gryning
i morgonväktens ärla
sveper eldfåglar
sveper drakar
vem övar blixtrande svärd ur stjärnfall
vem när markerna med järn ur himlar

säg mig
vad är det jag ser moder av vinternattsdröm

det du ser
är ej eldfåglar
är ej drakarna
är ej svärdsbäraren

vilken dricker gryning i bägaren
av ädelhet

bägaren
vari de vises stav
är kanten
oblatsringen
pärlbeströdd
pärlinfattad
lindad i cirkel

den cirkel

du rör vid med dina läppar

källan klarnar din strupe

du ser eldarna vid floden flamma


kvinnorna inväntar glöden under kittlarna
med järnband lagda runt
bykkaren är det

i väntan av detta sorterar kvinnorna
smutstvätten
klädnader
lärft linne
under mellan överklädnad
dukar
allt det vilket täcker hudens källåder

dotter av eld
hur sorterar du
dina tankar
dina tankeskärvor
innan du tvagar dem i floden

se
vintersolen andas
silvervita
se ängder vita
röken ringlar
ur boplatsens
rökgång
gonggong


de band kärvar i höstkomnad

se
fåglarna
svärma runt
kärvar



fågeln med alla färgers vingar
landar mjukt
i äppelträdets sömnkrona
andas in
doften av
fruktbäran
fågeln ser om kärnhusens drömmar
är lyktorna tända andas lågor
brinner spisen
sprider värme sprider ljus
kärleksro

säg mig vän i barkens åder
har du sett mig flyga
har du sett de mjuka skuggorna vilka blir

det har jag sade vän i barkens åder
jag tänker som så i de stunderna
dina vingar är bladen vilka skuggar min boning
i de stunder jag söker vila

det är en sanngod tanke
ser du hästarna i vinterhagen
lugnet dessa befinner sig i
hästarna
vore du i ett annat land
finns det annat
egentligen
om du vore i ett annat land
i en annan solstrimma
i vänstra hörnet av cirkelkalejdoskopet
kanske du skulle likna ytterligare
en djurvän vid tanken

så liknas ju jag vid tanken
så sade fågeln med fjädrar i färger alla

vän i barkens åder funderar över det påstådda
vi har alla liknelser invävda i vår hud
hemmahörande
för mig kan tanken vara bladen
egentligen redan innan de blev det folken benämner gröna blad
tanken kan vara så mycket

fågeln med fjädrar i alla färger samt
vän i barkens ådring stiger in i
gryningstanken

hör hennes stämma

kom låt oss baka morgonbröd
elden är vaknad
stenen är
glödgad
se skuggorna jag samlat
av ordsvirvlar
ord vilka rymt ur hagar
förskräckta gömde orden sig
så vilsna aromer
skuggor
av den ännu ej väckta
elden

skall vi baka av de stackars orden
utbrister de båda vännerna
inte av orden
inte av skuggorna
se jag har sköljt deras ansikten ur sotblad

vi skall krydda brödet
dagbrödet med
det förlösta