nattens ädelsten
har öppnat ögat



en strimma
når honom





vilken inväntar
hennes steg uppför stigen
till bergsplatån
däri skogsstjärnor vita

skimrar nattvinden





hans ögon är
glimmande bärnstenar
manteln är skimrandevit

han har följt henne
så länge stigarna kan minnas

innan berget insteg






han ser hennes ansikte nu

upplever hennes andning nu



avlägger sig
det han burit

möter henne i mannens hjärta