vänder
mitt ansikte

en bleknad oval
av floderna
vilka vikt undan färderna


in i
stjärnvinden


på hjärthällen vari havet smeker stränderna når till
möter jag menhirerna vars uddar
sträcker sig in i månskärans syrenblomsträd
menhirerna ser djupt in i mig

bilder sveper in
havsblad skrivna med sepia
med mjuka penslar
doftande upplevelsebilder skrivna ur det vilket en gång var
instiger i kommande
i mitten samlas de alla

menhuirernas stammar breder ut sina rötter vida
en gång kronorna i det vindarna andas
nu rötterna i stjärnsåddas blivande är

menhirernas vida stammar
knotiga av ålder
fårade
ur ålder stigna

viskade en gång
i havets händer bilder av stenstoder
vilka blommar


menhirernas sträcker armar händer fingrar
in i månhavet vari månskeppen seglar
utan rodd utan fylldaspända segel
pärlemorblad fläktar ur stillhet
månskeppens färder

menhirernas långa hår böljar
är vinden vindarnas andning
sångerna kan du höra i vindens tempel
vari harpan släpper toner fria

en gång såg en man detta
han målade rörelsen ur menhirernas långa hår
det sades av vissa att mannen var galen
van sinnig
han målade
sångerna
skar av sig örat
tystnaden lindades in

menhirerna ser djupt in i mig
du talar trädens vägar
du talar bergens vägar
du vakar vid natteldarnas eldfjärilar

du sköljer dina ögon i havets tårar
gryning skymningsdagg

du breder ut din hud till en mantel
över hennes sargade marker

du frågar jorden om hennes vägar
så lyft blocken utan att släppa stigen
se in i stjärnvinden så skall du veta
att stjärnorna är sand är jord är allt
allt det du står i allt det du är
så skall du veta att haven är berg
att bergen är hav
att träden är berg
att bergen är träd

skall du se haven stiga
skall du se haven sjunka
evig
andas
det stora hjärtats ström

så skall du se att våra uddar
är pyramidernas spets är stjärnuddar
ur det vilket var det vilket stiger in i kommande
vilket är sagans ring
cirkeln inom vilken allt andas

allt är spiraler
du kan ej förvänta dig att den rörelsen kan upphöra
skulle du verkligen se formen mjukas
då skulle du se denna rörelse i allt egentligen runt allt
spiraler lindas ej på måfå
du kan blicka genom stjärnkikaren studera planeternas rörelser
spiraler
lugnet i dessas hastighet
samt däri fyllas av lugn

inte för inte håller de trenne spinnandet kärt
de håller sländans rörelse i älskande händer
asken gråter
då och då
i solens nedan samt uppgång
asken gråter
då och då
i månens nedan samt uppgång
asken gråter
blad
asken gråter de fallna bladen
hon lyfter silverkannan ur sitt bröst
vattnar bladen
vilka i spiraler klättrar vandrar
strömmar in i pärlkokonger

inte för inte har sländan formen av en spole
en ellips näri tråden är lindad om

denna rörelse är harmoni
är allkärlek
är vilja
den lugnar det rusande ögats blod

stilla dig människoblomma

det sägs att trådar kan brista
denna brister ej
ty hon har övat denna rörelse i kärlek
längre än det
asken
minns



i mitten samlas de alla

menhirerna

viskade en gång
i havets händer bilder av stenstoder
vilka blommar