-  Minns du mörkret?  Det vi kallade vårt eget.

Vi var skuggor över tegel. Allt vi sa gav

ekon under broar. Allt vi tog i gick sönder. 

Gatlyktorna var stjärnor och lekplatserna  

monument av  en förlorad barndom.

Hösten en dröm om kärlek

och flyttfåglars vingslag inom oss.