Jag har varit ute på en lång vandring

har vandrat på milslånga vägar

och stenbelagda gator

över ängar och slätter

vadat över vattendrag

och tvättat mina trötta fötter i havet.

Det har varit en lång vandring

tvenne vandringsstavar har jag nött ut.

Min rygg och mina ben

har slitit ont

varit nära att ge upp.

Men jag har haft en längtan

och min Gud har gett mig kraft.

Har mött rövare och banditer

ibland har jag förlorat min ränsel.

Men de har säkert varit fattigare än jag.

och jag har gjort mig nya

och fortsatt min vandring.

För jag har hela tiden

haft en längtan och min tro.

Att en dag ska jag finna mitt mål

där jag vet att min Frälsare väntar.

Så slutar en vandringsdag

men vet inte om det är slutet

på min vandring.

Jag lägger ner min vandringsstav

och drar ränseln av från min rygg.

Tar fram lite av mitt bröd

och en flaska med ljummet vatten.

Sedan brer jag ut min sovfilt

jag hör röster runt omkring mig

andra som går hem till sitt.

Jag vaknar tidigt när solen reser sig

i öst.

När den stiger upp

döljs dess strålar av ett lätt dimmoln.

Jag gnuggar sömnen ur mina ögon

och ber en bön till Herren

och tackar för den nya dagen

Han har förberett för mig.

En solstråle bryter genom dimman

och jag följer ljuset.

Så plötsligt ser jag det!

Jag ser att jag står vid foten av ett berg

och på berget stopp lyser solstrålen upp

en byggnad reslig och stor.

Är jag äntligen framme

vid målet för mina strapatser.

Så öppnar sig himlen

och jag kan se det.

Templet som mina bröder har byggt

jag är framme vid Moira berg

i vår Herres Jerusalem.