korallbladet
vinden
rör
lätt
vid hennes läppar
hon viskar
tala till mig
om
kärlekens stigar
runt mina axlar
for jag in
i dina ögon
säg mig vad skulle jag se
denna morgons
töcknade linjer
denna morgons blödande steg
eller
skulle jag se dina ögon
sluta dina vingar
runt
mig
skulle du bära mig
in i sagoskogens djupa sannhet
for jag
in
i
dina ögon
skulle stegen vara
rubiner i dina ögon
bär mig genom
sumpmarkernas
genom träskens
igelmarker
igelgälar
vagga mig
i lianernas hängmattor
skölj min hud
med dina fingerkällor
tvaga mig
i orkideögonens
klara skärpa
giv min röst
kolibrivingar
hon lyfter
snäckan till kinden
som
om
den vore
en hand
korallbladet
lägger ömt handen till
hon andas in
han vilken kom ur havet
bröt stormens öga
bröt vågens spets
mjuk
lade han vågen
runt hennes axlar
lade han handen ömt till
hennes kind
viker undan havet
bäddar in henne
i anemoners vita blad
i smultronblomsdoft
natt och dag
skall vi vandra
i det öga vi kom ur
guckusko
stiger fram
ur mosshälls
granfingrar
blad i din linda
vem skrev ordet
ordet
du är
väktare runt
vems är fingrarnas doft
vems är
askan
i den slocknade eldstaden
min
är
askan
jag skrev ordet
hand ur längtan
överräcker
rosens djupröda sammet
pupill
mörknar
i malakitbladens
helandeådror
malakitträdet
växer ur hennes
sejdandestämma
vinterfjärilen
rör vid trädets kristallblad
frigör
gnistmolns
blåvitsilver
i guldpollens fingrars
uppmärksammade
hon spinner tonerna
du ej hört
i aldrig