vid sjön
lyfte jag mina slöjor


där
för
att sjön tyckte om mitt ansikte


vid sjön
lyfte jag mina slöjor


bara för att
åter sänka dem ned över mig

stolpljusen var för grälla

för mina ögon






älskade

dina händer


ser jag i mina händers tecknade


min undran är alltmer

vem
vem skrev alla dessa linjer

vari du älskade
skyms för mina ögons glädjelugn


i de djupa skogarnas skugga
vari
varur eldfjärilar flyga
ur obsidian
vari jadeskogarna skimrar fram

däri vandrar

skuggan
av


den jag aldrig var


väntar
dina
ögons ljus

tänd mina ögon
tänd mina ord

till dig
älskade


det var däri jag såg droppen skälva
frågade
droppen
varför

varför mitt hjärta skriver kärlekens lov
om den vilkens hand
flammade med min
i snärjskogarna
snårskogarna
skoven
släcktes


vårt möte
skrev vi
i våra hudar
vid insteget
viskade vi farväl

i vissheten av
kommandemöte


dessa flammor falnar ej



frågade
droppen
varför

varför mitt hjärta skriver kärlekens lov
skriver om min andra vinge
älskade
din vinge hör jag fläkta
din vinge rör vid mina marker
doften andas
in
höljer mina drömmars lärft
nyckeln bär du

ändå
ändå haltar min gång

mäktar icke lyfta mig
med
en vinge



frågade droppen
varför
varför jag skriver
om min andra vinge
den vilken skall komma

i de djupa skogarnas skugga
vari
varur eldfjärilar flyga
ur obsidian
vari jadeskogarna skimrar fram


däri vandrar

skuggan
av

den jag aldrig var

väntar
dina
ögons ljus

tänd mina ögon
tänd mina ord

till dig
älskade



nu skriver jag lavan vilken stiger ur mitt inre
strömmar nedför min panna hjässa
mina ögon
sakta sluter min mun
täpper igen
bränner huden
i stelnande svart sand
glaciärer
tundra
är jag


skall han se

mitt ansikte skymta
i svartisens vita svandun


droppen visar mig guldsandsängderna
källornas helandebad

visar mig
stenarna
mossans mjuka
bäddkorgsmantlar



och markerna är så vackra
i det markerna badar
i blå skimrande himlar


däri vandrar

skuggan
av

den jag aldrig var

väntar

dina
ögons ljus

tänd mina ögon
tänd mina ord

till dig
älskade


det var däri
min fråga skänktes till droppen
det var däri jag såg droppen skälva

frågade
droppen
varför

droppen svarade stilla
jag är
du






ur de djupa
skogarna

vid tjärnens slutna öga

instiger
ett kvinnoväsen


i gryningsblommans eldröda droppar


skogsstjärnor
gråter
blå

lapis lazuli




snölugn
för mina ögon

vila under mossans täcke

tjärnen drömmer
hennes vandring

under kastanjeträdets rothage


så mycket älskade hon kastanjer
trädet


hon vilar nu
i kastanjeorden







älskade
rörde den svarta svanens
sorgestämma dig i natten


hörde du
vingarna svepa


såg du
den svarta svanen skifta hamn

se hennes vita skrud


älskade

hon väcker
azurhavets drömfingrar