i slöjor
vävda

i spindellins
skimrande regnbågsdun


svävar snäckmolnens
nattfärder


rör vid markers
vitvida stjärnfält


fasettljusens
ögonrosor

omfamnar
kölddimmans stigande







handskänk
bär lågan min

vilken rann
spindeltrådstunn
ur vinterträdets krona


upplys natten min
med tonerna

av världarna bortom detta grässtrås

strålande pärla


sträva mina steg
in i är










opallinjerna i mina ögon

är lagda i
skugga


trädfåror
gråter

bärnstenar ur rubinsolens spruckna
stämma

berget breder ut
fingerrötter
över markens längtan





en röst
stiger
ur

vinden

oh om du vore en hand
vilken mjukt

smeker
kinden min


slagen bränner
så hårt

jag blöder
ur mina hjälpligt
helade
sår







ja

jag skriver
om

om fingrarnas kartor



slipat dem
har jag

med sandpapper
grövsta

med frätande syror
sökt utplåna



ändå
ändå envisas de

sjunger toner om stigar
burna av rosenblad





de skulle lagt mig
i en säck med stenar

kastat mig i djupets
försvinnande
gap






tröttnar
du

på dessa
ord