Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till Pia


Ambivalens

Varenda molekyl i min kropp virbrerar
Vibrerar i otakt, skapar obalans
Vill bara försvinna och aldrig mer återvända
Vill bara skrika rätt ut för i helvete ser ni vad ni gör?

Vet inte vad jag ska tänka eller tycka
vad var det egentligen som hände?
Vet inte vad jag gjorde eller sa
Vill bara skrika rätt ut Men krama mig då!

Vill ju bara att du ska hålla om mig
Säga ta det lugnt, allt blir bra
Vill ju att du ska hålla mig beskydda mig
med dina armar stora som vingblad

Så ambivalent just nu
Vad vill jag? Vad känner jag?
Så arg och ledsen just nu
Låt mig vara ifred!
men lämna mig för helvete inte ensam!




Fri vers (Fri form) av Snurriga tankar
Läst 262 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2013-02-26 19:26



Bookmark and Share


  Snurriga tankar
Oj vilken feedback! Vet du, det är precis det jag försökte skildra...

TACK för Mycket fina ord från dig Greenhouse! <3
2013-03-09

    ej medlem längre
Så bra du beskriver att vilja visa men ändå inte våga lämna ut.
Balansen mellan att hålla sin egen styrka och ändå våga erkänna
sitt eget beroende. Den där önskan om att få vara i någons händer,
trygg och utan att själv behöva göra något för en stund. Men ändå inte förminskas...

2013-03-09
  > Nästa text
< Föregående

Snurriga tankar
Snurriga tankar