med handhavda
täcker hon fötterna


löven virvlade
minns du
i eldens fullbordan




smulades
i tusende korn




spira knoppar
spira i framom




kom vattenbäckar
porlande

in under
valven



gondoljären smeker med blad



orden
lade hon



i kupornas
medvandrande







i handhavdas







silverguld
andas i västan


hennes tärnaskrud
skymtar under mantel grå


träden flätar
samman fingrar


till en bro


vandra
vandra du vackra tärna
vandra



molnträdet med gyllenbladen
väntar vid sjön med öppnat öga

det trädet

skymmer ej
dina ögon







ur handhävda







kedjor av svartnat järn


rullande
klot

rasslande rost
höres ljuda över fälten


hon vandrar
runt
runt

i tornets cirkel

hon ler

golvet ger sakta vika


kedjornas
ärgade slits

fri

skall jag flyga
in i kedjorna av de vita bergen


möta
forsvandrarnas
vita fjäll

dansa i forsens virvlar

kan
ske
slungas

till honungsdroppar
rör vid dina läppar


dansa i forsens virvlar
med dem

uppströms
däri vi andas ut
i molnskogarnas tystblad







för handhavande






i natten tager
linden min hand




vandrar
mina stigar

med ögon öppnade av brunn




guldoblater
synes vagga
kopparoblaternas



långa

längtan



silverblad
rör vid mina läppar
tyst
andas jag


det

outsagdas
verk




det tonar en fuga

i nattens cell



hennes fingrar smeker pipans strängar
så ömt lutad till hennes kind


undrar du



vad hennes slutna regnbågsvingar
drömmer