droppögon
i ishängen


gnistrar mina ögon

i möte av sol

fåglar yr smältvatten
ur takens rännor

ishängen
isdroppar


snödropp
snödroppar

spinnes ur snösländas
längtan




säg mig
du vithövdade
vilken flyger över
med ängderna
säg mig du vithövdade med vingbredden
ur nordan
borea ohion
vilken kysser
snödropparnas hjärtan
vilken kammar björkarnas drömhår
vilken lyfter källans pärlflöden
upp i stammar
grenar
strån
ämbar brunnar
ådror
frukter
bär

vem är det
vilken breder ut svärtade glas
över lyktans
skälvande glasbågar

den vithövdade svävar
ljudlöst
kretsande

målar harmoniska tonföljen
höger vänster
vänster höger
mjuka bågar

leende mötas de
i mitten

den ene gavs namnet yin
den ene gavs namnet yang
tvenne ringar
av
gemensam
ring

så vandrar vi alla med solen
så vandrar vi alla med månen
så vandrar vi

så följer vi stigarna
i luften
i haven
i markerna
i eldarna
i träd rot stam krona
i rot strå plym
i fot stam krona
i stjärnor av stjärnor
ur planetsigills andning

i näbben bär den vithövdade papyrusrullen
kysst med karminsigill

till vem
till vad
till var bär du budet

tvenne ringar mötas i mitten

däri skall vi mötas
däri skall vi bryta sigillet
bryta bröd samt dela ut





en skugga
lyfter ur trädens vida kronhav

korpen
landar i handen
av den vilken vakar med skogsorden

han håller kolen
han håller glöden levande


lyssnar
till korpens ögon

snidar
vandringen ur
rönnbärsstaven





kunde jag
sjunga

gångarlinjen
med felan i mina händer

väcka fåglarna i mitt fjärilsbröst

kunde jag
sjunga
gångarlinjen
med felan i mina händer


väcka
fjärilarna i mina fotkokonger

så är
stråken

min vilja i hjärtfloden




från sunnan
ur notus händer
kommer den ene
från nordan
ur borea ohions stämma
kommer den ene

rot stam krona
cirkeln svävar
med sols

en gång krona stam rot
ordet skapar stammarnas stigar

han sade
han tecknade
i begynnelsen var ordet
så varde det

så rörde den ene vid såren
lade berörelsens helandeblad

cirkeln svävar
öppnar mittens rosenlotus

vari är de svärtade glasen

ty ögonen skall ej bländas
skall ej förblindas av det dessa ser


se
djupt in

i snöns smältande

dropptillitens
gnistrande
klarhet

se

isarna resa
resa sig
i blad till blad
isrosor
sandrosor


i allt

i allt denna oändligvida tillit


så svår att
ernå

så enkelgiven av kärlek
ur kärlek
i kärlek

ständigt viskar

tilliten

se




så är det
höres en stämma
synes en skugga lyfta

korpen är
denna skugga
vilken talar ur gudarnas stämma

vi bär budet i luftens hamn
se mina vingar min skrud är svart

smädesorden är lagda över mina axlar
likt oket med vattenspannen
så är mina vingar
spannen

så vattnar jag markerna
med kornen de sådde in i är



droppögon
i ishängen


gnistrar mina ögon

i möte av sol

fåglar yr smältvatten
ur takens rännor

ishängen
isdroppar


snödropp
snödroppar

spinnes ur snösländas
längtan




det finnes de vilka pendlar
mellan det vilket säges vara liv och död
dessa begrepp vilka tillfört så mycken kramp
så mycken rädsla

så väva dessa in i varandra
kanske en slags slutartid
ja kameran har en sådan

det finnes de vilka pendlar mellan
låt oss säga platser eller riken
minns att detta mellan är en synvilla
ty mellan är delen av delens helhet
helhetsrörelse

det finnes de vilka använder pendel
till att se livets väg
vägguret har en pendel
lodet är en slags pendel

du är hållen i dina fingrar
du är hållen över en specifik punkt
origo eller hjärtrosens soltempel
silverfloden omfamnar detta tempel

denna flod bär
soldroppar inom

du kan se en flod med fiskar simmandes
fiskar med guldfjäll

naturligtvis finnes det ett måntempel
nåväl det finnes tempel

gårdar
ödesgårdar
saturnus sol måne jord jupiter venus vulkanus

hör tonerna ljuda

vi lämnar utan att
för dens skull lämna dessa tempel
i detta nu
ty dessa är många i ett


du är en pendel
du är i den stilla tilliten
vari du är förbunden med ditt hjärta




tankeflugan vaknar
sömndrucken
ur fönstervrån

gäspar
skakar
sömnen ur den långa vintersömnen

surrar
surrar

det är i detta det sker


pendelsvängningen ansätts
du pendlar i tvekansskogarna

tvivla
är icke
tveka

tvivlet väcker

tvekan håller dig tillbaka, stänger

det är detta med dropparna
dropparna är många
dessa bär immade glas
det gör ofta fönster i den tidiga våren
eller se fönstren klädda i vattenånga
vilken lägger sig likt en hinna över fönstren

så vandrar vi alla med solen
så vandrar vi alla med månen
så vandrar vi
så följer vi stigarna
i luften
i haven
i markerna
i eldarna
i träd rot stam krona
i rot strå plym
i fot stam krona
i stjärnor av stjärnor
ur planetsigills andning

i näbben bär den vithövdade papyrusrullen
kysst med karminsigill