Det är så mörkt därinne
så skyddat för insyn

Trycker ansiktet närmare rutan

Schhh...
hör svaga ljud
någon tassar på tå
viskar
"väck honom inte,
låt oss andas ännu en stund"

Spöklikt
smyger de i rädsla
barn
skrämda till tystnad

Ryser...
av minnen
eller...
fantasi?

Känner solen och vinden i nacken

Det är dags att gå vidare
flyttar blicken framåt

Lämnar
mörkrets viskande röster