Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
funderingar vid ett ödehus...vad allt kan man inte se när man inget ser...


Det är så mörkt därinne

Det är så mörkt därinne
så skyddat för insyn

Trycker ansiktet närmare rutan

Schhh...
hör svaga ljud
någon tassar på tå
viskar
"väck honom inte,
låt oss andas ännu en stund"

Spöklikt
smyger de i rädsla
barn
skrämda till tystnad

Ryser...
av minnen
eller...
fantasi?

Känner solen och vinden i nacken

Det är dags att gå vidare
flyttar blicken framåt

Lämnar
mörkrets viskande röster








Fri vers av Gunilla Wahlsten
Läst 194 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2013-03-02 13:59



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Gunilla Wahlsten
Gunilla Wahlsten