galärer
med dånande
slagtrummor

med randade ryggar
med vinandepiskor

skär havets krusade hår
vita gäss sjunker krymper samman
in i droppar

åror klyver det enade
kroppar blänker
ögon blickar vita
stirrar in i starrgräsets
gula höstaning

ögon blickande vita slutas om
röda framstigande ådror

trumman ljuder taktfast
dånande
slagtrummor
ljuder i galärer

giljotiner
skär skivor av brödmakarens
urvilja


galjonsbilden gråter med kedjornas bärare

gryningen
fäller röda droppar
färgar havet med dessas tårar röda

bakom slutna ser dessa
stränderna
hör dessa skogarna
hör dessa havets fria
andas dessa kakaodofter
elfenben
guldoblater

fötter glider avmagrade ur kedjor

slagtrumman är stillnad
takthållaren hörde henne gråta
lystrade till hudens smärta

händer är lagda helandeblad

kardemummadoften stiger

havet viker upp galärens luckor
de friborna simmar till stranden hem

doften
ur brödmakarens eld
leder vågen

de bjudes
bröd med skimrande smörguld



förvecklingar
jo det kom sig så
blad gräs strå
så småningom trasa lump
lade sig helt stilla i vattenbad
inom ramar för behovsutforskandet
tillsammans visade dessa vägen till arkens tillkommande
de vilka målade i sanden
de vilka brukade glödgade nålar i vax
de vilka knackade stenar
undrade med yrvakna blickar vadan detta
tillkommande kunde vara

björnen vände sig lätt på sidan
i det björnen hörde vattensångerna komma
allt närmre
gäspade allt oftare efter syre
bubblorna i istapparna
vilka glittrade
kom in i ögonskugga

i den fjortonde dagbräckningen
i månaden fylld med alla vädermånar
gäspade ideporten stort
björnen kisade nosande in i solvinden
sträckte ramarna
steg så in i doftvinden
mumsade bär

hon vilken bär korgar kom vandrandes
med långa kjolar svepande borstandes stigen ren
ren
nedför fjällets kedja
ja nog såg kedjan ut att vara flak
isflak
flak är bärande
släpan drogs av renar
skällan vajade mjukt mot vajans bröst
humlor bin
ollonborrar surrade i luftens alla korn
korn
bubblor
björnen andades in
vässade ramarnas klor
inför bergsstigar

så kära mor
varthän bär du korgarna
och är det din vilja förtälja mig vad är dessa korgar fyllda med
detta undrade björnen
undrade hämplingen
hermelinen likaså
vilken slank fram med glittrande morrhår
märkligt namn detta
morrhår
har du sett våra morrhår morra
frågade hermelinen hämplingen
nehej
nehej
kvittrade hämplingen strupmjukt

hon vilken bär
funderade en stund
funderade ett slag
slaget fyllde hon med vatten
skrockade mjukt
jo si
det har jag
för morra är ju varna
och säg mig vadannat gör dessa glitterstrån
de fyra vännerna tog sig en fnitterpärlande svängom

korgarna är fyllda med
intet
de
korgarna leder min väg
vår väg

så kom de till ramarna
däri arken nu var redo
spindelmor spände lina
fågelkvitter höll arken spända i vindens drag
barnen synes cykla med sprakande ekrar
med ljudande puttrandesmällor

hon lyssnar in i frändemors stämma
börjar saktaföljande vika arken enligt instruktioner hon gives
förvecklingar
för
vecklingar
pysslingar sysslingar
hymlingar
symlingar
med sylar sticker hon varsamt hål
binder arken ej vikta samman
med gräsmjuka band
hymnen
trädhymner
ljuder
sysslande
pysslande skriver rena ord
banden lägges i korgar tvenne
den ena röd
den ena blå
förvecklingar
tillkommer
i det tilliten
slant
slinter ur dina händer

hon ler
av förvecklingsinsikten
viker hon svalor
flyger fria in i vinden

till ladan
däri de möter en glada



det växer ett träd
med stammen i vida

ur varje rotöga
växer ett träd

i ring
i ring

växa
trädlotusen

i handen av
solmånebladen

sitter en fågel utan ton
utan färger
utan
utan

trädet lystrar

ack så
av
stål

är min tillvaro
varo till

regnmånen ler
målar fjädrar i bågar

vinden ler
stämmer
sonans
resonans

ur handen av
månsolebladen
flyger en fågel

in i askens
grenverk


väcker den vilken vinden vaggar

i askens
siarögon


siandeögon