vagga
mitt bröst
i dina händer





dagen
hör stormar
ryta

ur nattens oseendekäftar

lystrar
in i hjärtat

förtäljer
oseende
stormarnas härkomst

det var en gång
en storm
vilken såg ut genom galler

solfingrar
vände dess blick inåt

stormen såg i klarhet
hjärtats lugn





lotusen
i sjöhand

viskar mjukt
i vindens smekning

ser du bladen

hur vi är
i varandra

hur vi är
skålar

bärandes intet





soldroppe
omfamnar
dagens tröttöga

bär ljuset in
i fjärilens drömsvepa

soldroppen värmer
vandringens tåblad

i smältvattenssjöar
lapar tåblad dessa toner ur
vaknande




ur
körsbärsträd

stiger båge
till strängar i
sjunde

kvinna rör vid silverflodens strömmar

vari
stenar
öppnar

stämmors segel

tempelvinden
andas


körsbärsblom






den vävda
res
väskan har sargats

hon har nystat upp tråden

handtaget
är lossat

flyger i vindens askbörd


jag
måste lämna nu


siarbron är sprängd

mina brovalv
sjunkna


golvtiljors
är
matta


upplöst

vinden viner
denna matta lyfter
ej



jag måste

lämna

nu