hon tillredde
varpan
i gårdsplanens omkrets


bad vindar
snurra
med solen


lindar tråden hon spann

runt
runt


räknar varven
räknar längden


solvögon ler



hon kammar morgonordens trassel
in i skinande blanka bärargolv


varpen
en fingerfläta
av regnbågsljus


den väven skall komma
honom till dels







hon avkläder sig huden
i skymningshänders milda


bladen
är släppta
fria


hoppet kupat



svarta slöjor
ljuder i


cypresserna

höga
väktare



svarta slöjor


faller i mjuka vågor
runt hennes bara vrister

bjällror
bjällervrister



hon svävar silver in i dimman

grinden glider upp
till stenens hjärta


hon läser
de inristade blödande orden

ännu synliga i mossbelupen


cypresserna
gråter

i nattens stjärnklara


där



tjärnen i öknarnas
savannstäpper

ropar efter kvinnans
örnfjäder




mannen är kommen
till källans stämma


bär en vissnad fjäder



han har sett hennes låga
hon vilken han vände blicken från



i tjärnen följer hon
hans görande
hans vilja


i nionde solvingen

stiger hon upp

möter hans ögonhand


hans vilja
sackas


i drömkorn


sluter
hon
sig
in





älskade gryningsblad


lyft mig



in i dagens milda andning


ut ur
pepparskogarnas skallror


röken bolmar ur städerna
sveder mina ögon



pepparkornen
längtar till markerna

kryddofter



basilika
vidgar kupolernas vägföljen

pilgrimsfalken sveper
kroppen





älskade
gryningsblad


lyft
mig

ur






se mina
blottade händer



huru dessa äro kupade runt
de röda dropparnas vatten



ur djupet av mitt hjärta
är det min vilja

min bön



låt mig möta

det


vilket aldrig var mig

förunnat


låt mig bada i ögonsjöns

lotusblad


innan


dimman sveper om