Det är något du gömmer bakom dina bruna ögon

något djupt

någon oro som dämpas med tystnaden

en avskild känsla av något slag ...

Du blickar långt bort i horisonten

som ensamhet är din slutstation

den kalla vinden visslade gång på gång

omvandlar dina ögon till en kall vinter ...

Det rymmer en hel flod i dina ögon

med spegelblank yta under lugna dagar

vara dig själv - behöver inte dölja

blir inte sådär tyst, dyster ...

Det är något du gömmer bakom dina bruna ögon

historien är inte en älva

det är bara en lugn och smärtsam plats till ära

skall du någonsin berättar ... någonsin lyssnar ...