Hon ville ge allt guld
ur fickan. Till fattigdom var glömd.



Öva på mig. Någon stackars kvinna
hytter. Tiden vet hon kommer hytta
men inte så att klacken vänder runt.

I de frusna sängarna låg minnets
ängar. Ur små korn växte främlingar.

Andades en meter från varandra.
Varje natt.

Avsked
gör ont.


Hon är ett brett skaft av trötthet

ett guldkorns stoft ur vind


Men hon vet inte om det. Likt
mannen som hon glömt.