Ibland var pennan en fjäder och orden en missil tänkt att förbrylla. 

Ibland var gud och satan så nära och så långt ifrån fast de

sattvid samma busshållsplats. Måste jag säga att jag har en gudstro 

för att få skämta  om honom ibland. Se ner på Guds verk ur vissa 

synvinklar. Varje normal människa måste väl undra vad Gud tänker

Oupphörligen kring världen vi lever i. Frågan är ingen fråga - en 

sorglig efterhängsen släpande nödvändighet. Som att orka ta tag 

i vardagen. Det är tur att kärleken finns. Att den trots allt hänger 

kvar- dröjer sig vid lästen. Satan bor i de rödaste av husen, i de

försiktigas händer, de som skulle våga men vill ha lite till bara 

ännu lite mer bekvämlighet och trygghet. Satan bor inte i sarkasmen, 

inte nödvändigtvis. Liv är komplext och enkelheten humor och 

ur vissa synvinklar gapskrattar gud och djävulen åt samma skämt 

just för att dumheten har en komisk ådra. Den gode skäms 

snabbare. Enda skillnaden. Skammen bor granne med gud 

och kanske så borde. Hon tar av sig sin vindpinade kappa 

vid ytterdörren och bugar åt vinden den friska. Hon har 

kanske förälskat sig och rädslan för kärleken vill måla 

med alla slags penslar på en och samma gång. Ibland när 

månen lagt sig att vila tror hon som alltid att godheten 

vill segra. Att atombomben är en saga och Öst och väst en 

riktning på en karta. Inget mer.