gud bodde i en trång etta i Brooklyn

på den tiden. Rökte hasch ihop med 

Dylan och satte uppe och pratade 

hela nätterna. Jesus gick omkring 

spritt språngande naken dagtid 

och åkte tunnelbana allt snabbare och

allt mer ihärdigt. Gud funderade på att 

gasa ihjäl Putin, men Jesus svarade alltid 

med samma släpande röst att människan 

måste välja sitt eget öde. Killen var bara en i 

mängden men Gorbatjov skulle inte bry sig så

mycket över den äldre regimens allt mer dammiga 

existens. Gud släppte en moln av tät dimma från 

drogerna som spred sig över väst. Det intetsägande 

och nonchalanta spred sig som ett klister, fastnade 

och hittade inte ut. Ibland när månen landade i

en märklig vinkel kunde en idiot skärskåda skiten

men det var så besynnerligt sällan att ingen märkbar 

notis syntes i den media som fanns i överflöd i

de dimmiga städerna. Att det var döden anade Jesus 

men även döden har en slags vilja tänkte han 

lika förstrött som vanligt. Gud längtade efter ett allt

mer djupsinnigt och uppriktigt samtal med Jesus. 

de sågs oftast försent och Gud kunde aldrig ta en enda 

dag ledigt från drogerna. Den fria viljan gick inte att 

insupa nykter. Det gick helt enkelt inte.