Tänk om natten sjönk sakta i 

två nävar av bark - jag vore änden 

och världens mitt min längtan 

jag vore helt allen så kantstött 

men tanken drunknade av skvalet 

av mitt brus, 

tänk om jag vore liten än och tiden 

ännu inte flytt jag vore tacksam för 

det lilla i enkla sångers form 

tänk döden i kvadrat en form med väggar 

fasta om livets mitt var rund 

Tänk om 

det vore kanske knasigt att ens förmå sig 

till att välja när världens mångfald synes

bred, 

Där satt en ensam figur och pratade med 

berg och växterna de skvallrade men hörseln 

var så svag varannat ord förvanskat och livets 

berg så hög 

Tänk om dagen sprack i äggskal i min 

hand likt vårens knoppar brista och 

allt blev överflöd