Lejonet
Det är svårt att inse sanningar om sig själv. Springa ifrån gick inte. Hon var en sådan som sade nästan vilka osminkade sanningar som helst när någon på allvar kränkt viktiga territorium. Det hon höll som dyrast hos andra svek hon hos sig själv i bara farten. Hånade, raljerade och kände sig i stunden alldeles fruktansvärt mallig, obeskrivligt överlägsen -
det var när de små människorna sveks. När svaghet utnyttjades och makten i onödan försökte ingjuta onödig rädsla hos offren. En rytande lejonhona. Klev rakt in i hennes fruktade fars kropp- tog den i besittning och fullständigt öppet hånade varje del av de skaror hon annars i hemlighet föraktade. hon. Jag. Komplett missanpassad. Pinsam.
Fri vers
av
smultronbergen
Läst 67 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2024-05-13 23:36
|
Nästa text
Föregående smultronbergen
Senast publicerade
Fotens man Augusti Lust Bane mig Text om slutet av en grillkväll. Vemodets förtröstan Tiden Lejonet Se alla |