Låt mig den dagen, då livets kraft,
förtvinat, förbleknat och runnit ut,
finna ett minne, att för en minut,
ha lånats det, som jag aldrig haft.

Att hålla den vackra en kort sekund,
den högsta i mitt hjärtas boning.
Flyktiga leenden av kravlös försoning,
blickar talandes om ett själens förbund.

Giv mig det minnet, låt det vara mig givet,
ta vad du vill av det som är kvar,
av det som kommer, av det som var,
och finn mig redo att möta, det nya livet.