stenar vilka stannat i gläntan
där ännu almarna med grånande skägg slumrade
för att lapa solgryningsvärme
sträckte lojt ut sig
drog in tassarnas
mjuka dynor
under

blickade ut genom halvslutna
vingar

vad är det
för vackert moln
se så vackert det följer vinden

almarna lyfte en av alla blickar till hjälp
vi kan ej se molnet ni ser
är det månne någons ting vilket leker med eran syn

stenarna mumlar
dock med leende
vare sig fnysande hostande nysande
leende

och säg oss
vem eller vad det skulle vara
som kan leka med oss alla på en gång
förvrida synen vår
så
där

detta
tålde sig en rundvandring
en av almarna vände sig till vakareken
kanske du vet

vet och vet jag icke
löpeldar har vi ju hört talas om
båd förr och nära
här kan jag dock ej skönja eldar av detta slag

ungskotten spände upp ögon
löpeldar
eldar vilka löper vad är det
löper de över hinder
eller rusar de skenande på
eldar vilka löper
vad är det
det
måste vara en syn
till att skåda

asken harklade nu sin stämma
ur tystskon
det plägas säga så
då ting rusar i snabbvind
glädjekorn
glädjefloder
sorger skvaller
och sånt

vad är sånt frågade violknoppen
i lä av ekens vida

sånt
ja sånt kan vara
allt och egentligen inte alls
vad är det för fråga
sånt är svårt att svara
kanske är sånt
en gunga i lönnens vida krona
vida grenar

lönnen rister sitt vinterhår
här är vare sig gunga eller barn
det är mycket surrtrådar här i denna dagsrunda

stenarna
blickade lugnt vidare
säg
har ni inte
farit iväg
långt bort nu från
ifrån ursprunget

inte alls
inte alls
löpeld var det
moln var det
låt mig tillfoga att det jag såg
var svaret på vem som kunde leka med er alla
alla och en var på en gång
jag menar blott
se så vackert ni samlats i stenflocks betande
lapandelugn
inte är det så svårt
att då hoppa längd från sten till sten

vad
vem
vad skall
vem skall hoppa på oss
det gör ju ont

lugn
lugn i tankestormen
det var bara en bild jag gav

molnet
molnet är vackert
det är det
så sade en av de minsta stenarna

nu lyfte pilträdet sitt väna ansikte i ringen av björkar
så håret flöt i långa mjuka vågsvall
utefter ryggen glittrande

för dig är det ett moln
för mig är det
jag ser en fågel

en fågel undrade stenen en av de minsta
en fågel
så högt
upp
hur kom den dit hän

pilen log i kärlek
kom skall jag visa dig

stenen kom kvickt
skuttandes
en vessla
i böljande tassgång

pilen bredde ut vingar
visade vesslanstenen vilken bredde ut vingar

vinden slog följe
lyfte dem upp över
bergens kam

nu
är både stenar och träd ense i synen av fåglar
vilka svävar
pärlemorljusa
i luftens hav