Frågan sköts fram längs bordet.
Hon var så lätt. De hade hittat in.
Såsom relationer med någon slags
äkthet gör. I ärlighetens namn borde
han ha dröjt sig kvar vid brösten.
Tänk hur man vissa dagar kan känna
sig yppig som småbystad. Tröjan med
de orange ränderna
klädde. Hon undrade om han noterat
hur väl hennes bak spände över jeansen.
Hon
hade nämnt tidigare att de hade en
relation. Visserligen assymetrisk men
de var man och kvinna. Hon hade bett
honom att öva. Alla ord vi utelämnar.
Idag plötsligt vällde det ur honom. I ett
skämt som faktiskt tog. Vi har nog liknande
humor. Du har allt svårt för tystnaden
du. Att nämna det uppenbara var hennes
jobb. Så hon nämnde det om och om
igen. I avsaknaden av värmen blev han
en sol. De övade. På
att flirta. På relation. Mardrömmarna låg
nu bakom honom.

Och så plötsligt log de. Som två barn.
Talade om tystnaden som spred sig.
Om tystnadens mångfaciterade skepnader
Om Lill Lindfors kjol.

Hon
Spelade med honom som en kortlek.

och han föddes ur vår lek. Hon hade
viskat för honom om att det som skedde
här kommer ske där. Har redan skett.


Han rodnade då hon nämnde hans
flickvän. Hon hade blivit likt en
våldnad. Men inte ett ord om det.
Som om det behövdes. De där
onödiga orden. Slöt oss tillsammans.


Hon såg repet i taket. Där han stod.
Ångrat sig.

Det finns meningar som bygger bon.
utan fågelungar.

En sådan pojke var han. Manligt
oklar.