i den djupaste
av begrundan

stiger hjärtslagen upp

in i ögonskogen

spräcker
murarnas veklagan

in i solhymns
gryningsfjäder





en droppe
gryning

fuktar
hennes spruckna läppar


febern rister
huden

molnduk torkar
hennes panna

lindrar hennes
kvidande andning


ur bröstet flyger
en sky av
vita duvor

med en kvist
av gryning


däri


bergsfåran
rör vid ängsmarker

ibis sår frön
in i plogarnas
strömmar

veteaxen
andas susande
i bloddroppad
gryning


järnklangsmilda
ljuder ur
smidd klocka


bergsfåra
kupar ögonvingar
runt ängsblommens

örtavandring

friden
stiger in i folken


däri



ugglevinden
breder ut vingar

svävar
silvervit
skugga

in över tjärnens
vidöppna öga

vid östra linjen
brinner

en vakareld

ur snöleopardens öga

långt kommen från
är du

sveper ugglevinden

du kallade mig tjärnmoder

lyfta den stjärna
vilken föll

in i stormens oförlösta

låt oss i dessa
trenne

fjädrar

lyfta stjärnans

blick ur
kvalen