Jag vandrade ut i kylan
och hörde västanvinden yla
i kapp med råkornas krax.

De flyger för njutningens skull
över vår skånska trakt
och är i nära pakt
med  solens guld och molnens ull.

De äger fett när de flyger runt
och skrattar åt människornas strunt.

- Vi äger världen, kraxar de och skrockar,
från den teglade taknocken,
även när regnet droppar.

- Vi ser och hör allt,
varnar de och tar det kallt,
för vi äger och duger
och människorna suger.

Råkflockens blickar följde mig
men den mörknande kvällen dolde mig.

Jag hörde västanvinden yla
när jag gick hemåt i vårens kyla.