lätta fingrar
knäpper upp husens väggar


rummen blottade
i solögons värnad

sköljes i flodens klara kristaller


vintervide smeker
vandrarens
ögon

sparvarna väver
kransar av sånger

runt hans irrande tanke







silverträden
stiger in i gryningsstrimma

bär pärlor
ömt i famn

talar med stenarna
i samspråkande vävarstämma

skymtar violen
i solfjäders mjuka
handvalv







molnträd
i nattens handvagga

skuggar
pärlemorrosens
vida blad

susa
susa
drömmar in i
sömnens färder


i gryningen
släpper hon bladen

ur skuggans höljande mantel







fly ej dina händers längtan

lägg händerna
i ditt hjärta

invänta
knoppens
öppnande

andas in
doftsvaret i din gärning







vilket namn är du

leende blomma i natten

jag är knoppen
vilken doftar dina ögon

berget
vilket giver dig styrka

marken
vilken giver dig grund

namnet jag är

är närvaro




slut mig
i din famn

låt oss vila
i kiselsandens
mjuka

eldtopaser


föras in i
havets vida andning

höra suset av stigarna

under valvträdens

stjärndiadem