Om du vaknar igen ska jag berätta för dig:
Hur tacksam och glad jag är över att jag
en gång i mitt liv hade någon som dig.
Någon som ivrigt trodde på mig;
älskade mig; och kände mig på riktigt.

Tjugo år.
Mitt liv stannade när telefonen ringde
och rösten på andra sidan
sa att ditt hjärta stannat.
Jag står på paus.
Väntar på att du
ska slå upp dina brunögda ögon
och vara densamma.
Hon, som alltid log.
Hon som på sin egna bekostnad
fick andra att skratta.

Jag ska berätta hur glad
jag är över att du varje dag
var med mig; såg min verklighet
men aldrig sa någonting:
aldrig berättade mina
mörkaste hemligheter
för någon annan.
För det var bara du och jag.

Och jag skall berätta för dig
hur otroligt ledsen jag är
över att jag försummade dig
att jag aldrig tog vara på dig
och att jag alltid var elak mot dig.
Men trots det:
fanns du där.

Vi gjorde danser till Friends:
vi åt glass i din soffa:
spelade fotboll:
möttes halvvägs till skolan
varje dag.
Promenerade hem.
Tuggade tuggummi.
Köpte godis.
Blev arg på din mamma.
Blev arg på min mamma.
Blev arg på hon som hade
en hund som levde på sommaren
men dog på vintern.

Jag skall berätta för dig:
att jag idag saknar dig.
Att jag tänker på dig.
Och när jag möter en ny vän
ska hon ha alla egenskaper du har.

Om du vaknar igen
ska jag aldrig försumma dig min vän.