I brist på andra högre instanser
som styr människolivet
tillbeder jag DNA

Kära DNA!
Du, som genomsyrar allt
Du, som i dig samlat all
kunskap om livet på jorden
Du, som känner musslans mörka sång
tigerns språng och hjortens kvidande
Du, som frambringar paddor och gaseller
och ger björnen ro i vintermörkret

Dig tillbeder jag, o dubbelhelix
Dig, som i din outgrundliga visdom
satt oss att bygga städer, tunnelbanor
bilar, bomber
Dig frågar jag, till dig vädjar jag:
Kära DNA, har du nån enda hittills bortglömd
liten överlevnadsmekanism
använd nån gång för länge sen
av någon irrande insekt på en eldsprutande planet
som vi kan ge våra söner och döttrar?