Då satt han där igen. I sin rullstol. Två näsborrar uppfyllda av milkshakesugrör. Vanilj och choklad. Choklad och vanilj. Det smakade snor när han svalde och hostade mättat fett.

-Välkommen till McDonalds. Välkommen till McDonalds. Välkommen till McDonalds.

-Äpple eller morötter? Nånting mer? Nånting mer? Mjölk till kaffet? Ost på burgaren? Is till läsken?

Vem fan bryr sig tänkte han. Ge mig en garlicdip och jag kan gå vidare med mitt liv. Varför ser man aldrig mcdonaldsanställda gå omkring på stan som vanliga medborgare? Mcdonaldsmänniskorna syns enbart på McDonalds och ingen annanstans. Det är som att de upphör i samma stund stämpelklockan släpper dem ur det amerikanska imperialistiska greppet. Går hem och kräks upp cheeseburgare efter cheeseburgare. Hej jag heter Isabelle och jag jobbar på McDonalds. Det här är min gråspräckliga katt Plusmeny. Han tycker om att sova på mina arbetskläder. Jag vill bli employee of the month nån month. Så underbart.

Han tryckte på knappen. Medvetet hade han bajsat på sig, och ramlat ihop på handikapptoaletten. När de stackars minderåriga medarbetarna öppnade dörren skrek han åt dem att han också hade epilepsi. Den starka lukten från hans medvetet lösa avföring blandade sig skickligt med flottyrfettet från de evigt puttrande fritöserna. Vem är äcklig tänkte han. Är det jag, mitt bajs eller McDonalds? Efter en stund var de tillbaka med plasthandskar och munskydd.

Vi har ringt efter en ambulans upplyste Emelie honom. Han tyckte sig ana att hon tyckte synd om honom. -Kan du vänligen ta bort mina sugrör? sa han och log. De skaver.

Hon svarade med en kräkning. Hon förmådde sig inte. Hennes arbetslunch från McDonalds - Big Mac med extra stor pommes frites - beblandade sig med hans avföring som bitvis glidit ner hans ben. Själva bilden var vansinnig. Han märkte hur någon skrattade och tog kort.

-Vi måste fan stänga driven. Stäng driven! Per skällde på sina underordnade. Den nerbajsade mannen låg kvar på toan. Plötsligt var varje kassa tom. Ambulanspersonalen frågade efter en vattenslang. Vi måste fan bara få spola av honom. Och hur mycket väger han? 200 kilo? Helvete. Jävla helvetes skit.

Ambulansen upptog en större del av parkeringen. Hungriga medelålders vita män i sina Audikombibilar valde Max i stället. Det som inte fått hände att hänt.

Per visste att detta skulle komma upp på nästa sales meeting i Eskilstuna. Emergency Incident Category IV som HQ kategoriserade det. Kod 56X. "Fat Caucasian shits his pants and alerts personnel from inside the toilet."

Inte ett ord om utökat komplexitet i form av inbillad epilepsi.

Erik sov gott den natten. Han hade dokumenterat incidenten med sin uppsatta videoutrustning, och åtminstone två civilmål hade börjat skönjas. Nästa mål - Burger King Sergels Torg. Attribut: kofot, fyra liter teaterblod och tre marsvin. Idé: genom att låtsas tappa kofoten på sina marsvin orsaka ett mindre blodbad, samtidigt spilla ut all sin pommes frites och efterfråga den glömda majonnäsdipsåsen.

Pris: 6 kronor. I alla fall sist han kollade.

(c) Daniel 2013