You! A hero in Isten?

Yey man, where´s that at?

Konversationen pågår mellan de båda blåskinnen vid stationen i Bålsta. Den ene blåare än den andre, vilket får mig att minnas saker som jag till och med aldrig varit med om:

Kan bara säga "Tja!" och att jag är glad att du kommit över dina våta kaskader. Kommit över bron. Gått den grå asfalten framåt, slingrat dig över fasanstigen och undsluppit fyrhjulsdriften. Genom samhället  jiddrar ett ystert minne av dina ägodelar. Utspridda över gräsmattan som aldrig tog sig, tog andan ur henne. Ligger uppfläkt och smakar dagg. Noréns biografi. Det tog fyra år att torka alla de onumrerade sidorna. (Dramatiker vet minsann hur de ska låta sina läsare leva i konstant enigma, eller slår de bara ett slag för återinförandet av bokmärken?)

Som han därefter sa till henne i romanen som var en annan hans:

- Det är oöverrunkeligt.

Inte för att jag egentligen förstår vokabulär som användes innan mormors tid, men det förekom frekvent inom snar framtid. Säger han.

Men andemeningen är lika klar som himlen var blå den där dagen. Det förstår du nog.

(c)Rebecca 2013