Jag ska långsamt cykla förbi
ditt hus en sista gång
Du ska återigen bli ett anonymt namn
på en lika anonym brevlåda

Huset där vid vattnet skall vara lika gult som någon annans.
Jag ska återigen få spekulera i hur vackert det måste vara
att se havet i grynings ljuset från sovrummet. För det ska återigen bli fantasier.

Solljuset dansar på den unge mannens bröstkorg där den oblygt gläntar bakom gardinen. Tyst ligger jag stilla intill och bevakar hur landskapet av hud förändras av andetagen. Ebb..flod tänker jag tyst. Fastän jag vet att det inte alls är samma sak. Vi

Jag var för ung att förstå att den lilla våg som blev en storm på en jättelik ocean, hur det oskuldsfulla skvalpet skulle dra mig ned i djupet, hur jag skulle virvla där i vågorna utan att veta vad som var upp eller ned, om jag skulle lyckas finna ytan i tid eller ej. Ja det var en svår tid, jag ligger fortfarande uppsköljd på en öde strand någonstans och hämtar andan. Jag har funnit mig i att inte hitta hem, som i en viskning i vinden hör jag gamla röster från förr, men det var bara brus från havet.