lyktorna


i vinterträden


släckes
sakta



in i hjärterötter


stiga
dessa



diamantbäddar
andas



genom
ögonportarnas springor



regnbågsfjädrar
vilka målar


så
sakteliga


brunnslockens
öppnande




solstrålar
pennor

synes skimra

upp genom
marker


hudar


det är kommet

dit

nu

isarna stiger upp

isarna
öppnar valven


takåsarnas
tankespringor

sjunker in i

hjärtoasen




han

kysser

hennes ärr

knivarna skar djupt
i silverstråk


lade brotten
till rätta


hennes händer var rena


han kysser
hennes ärrade hud

nu dansar de

nedför
bärnstensflodens

uppstråk