Det finns ingen tanke på dig som inte går rätt genom solen. Hjärtat skiftar i schackrutor av ljus och mörker. Jag vill vakna i en tyst kropp, stiga upp, jag med det ena benet, du med det andra. När du borstar tänderna blir mina rena, när jag dricker släcker jag din törst, du är min längtan som fyller din mage, när du pratar är det mina ord som kommer ut och din tystnad genomborrar min röst. Det finns ingen tanke på dig som inte går rätt genom solen.

Jag är dålig på att kombinera min längtan efter att älska med förmågan att göra det. Jag talar till hjärtat men det ekar övergivet. Passion? Vad är det? Det som springer mot bröstet gång på gång och stångar sig blodigt? Det som har min själ upp till hakan? Kanske är det allt.

Det finns ingen tanke på dig som inte går rätt genom solen. Kommer du mogna i min hand? Kommer känslorna jaga oss både i lek och förtvivlan? Kommer vi vara fångade i det förflutna utan någon chans att fly? Går mina ord rätt igenom dig eller stannar de kvar? Släpp mig och det finns bara tystnad, bär mig, och det finns fortfarande sånger.