Valentina satt och ritade av sin fot. Hon tittade ner hela tiden. Sen sa hon att det är tur att hon inte har lika stor mage som sin morfar för då hade hon inte sett sina fötter. Sen skulle hon skriva ”min fot” under teckningen. Jag fick hjälpa henne med m:et som hon tyckte var lite för svårt. Vi var ute och gick efter en mysig morgon. Valentina blev lite trött efter halva promenaden, men jag sa att vi kunde ha en springtävling hem genom skogen. Hon jagade fåglar medan hon sprang.

När vi kom hem hittade hon på små korta lekar med Tindra, med sånger om sensommaren där solen alltid skiner. Hand i hand snurrade de runt i dans över sovrumsgolvet, ända till dess att Valentina trampade fel och hamnade på Tindras fot och orättvisan var ett faktum!

Vi åkte till sjukhuset och hälsade på hennes mormor dagen efter. Valentina hade ritat en droppställning och en streckgubbe med glad mun, och ett stort ärr över magen. Mormor sa att teckningen var jättefin och hon satte upp den över sängen. Under den kvällen hittade Valentina på egna sagor och berättade för sin mormor. En saga handlade om ett godisskepp som mormor fick åka runt i. Hon höll sin mormors hand medan hon berättade, en sjuk skakande hand mot en liten spretig.

När vi kom hem läste jag en saga för Valentina, men jag var så trött så jag hoppade över den sista sidan. Det märkte hon med en gång! Jag fick läsa om de sista raderna två gånger, men ändå ville hon höra dem igen. Sen tjöt hon att hon faktiskt måste få ha alla sina dockor och nallar i sängen så att ingen skulle känna sig utanför. Till slut fick hon knappt plats i sängen själv! Sen sa jag god natt och gav henne en bamse-tidning som alltid ligger under henne när hon vaknar.

Innan hon somnade lovade jag henne att hennes mormor skulle komma och möta henne i sitt godisskepp under natten och att mormor aldrig någonsin kommer att segla bort ifrån henne.