Redan medlem?
Logga in
Ropa efter en framtidDitt ansikte började spricka ut i takt med löven. Vi cyklade längs grusvägar och du sträckte ut handen. Jag tog den och kroppen låg hela tiden på gränsen till ett leende. Oftast så halkade den över. Och vad är finare att halka in i än ett leende? Mitt bröst hade ropat och mina händer hade ropat samma sak. De hade ropat efter en framtid och de fick svar.
Fri vers
av
vakentimmar
Läst 259 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2013-07-07 23:36
|
Nästa text
Föregående vakentimmar |