Börjar dagen med bråk vid frukostbordet
får inte säga ifrån ,får inte hjälpa

Försöker att hjälpa men responsen uteblir
ger mig mer distans bemöts av ignorans

Allt jag säger tycks bara bli fel
kom inte sen och säg att jag inte försöker

Tappar en känsla varje dag
trodde jag skulle få vara glad

Vet inte om jag kommer att orka
blir bara en känslomässig torka

Gråter i mitt inre
i ett rop av förtvivlan

Ta mig härifrån