nu var jag så nära jag kunde komma

ändå kunde jag inte läsa orden

luften i rummet var så tung

att det var svårt att andas

jag såg ut genom fönstret

såg dimman sprida sig

bland träden

jag ville ha en famn

att krypa in i, känna närhet

lyssna till rösten

som fanns där någonstans

bland dimmorna och träden

det var min tid i drömmarnas värld

tiden gick sin gilla gång

drömmarna bleknade

oron försvann

jag vågade mig ut igen

anits 13 april 2013