Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
om vikt, ideal och ouppnåeliga mål, samt krav från andra och samhället


Ja, kanske är jag det...

Jag läser en intressant artikel om tjejers kroppsångest
Hur tjejer bantat i flera decennier
Hur tjejer levt med en känsla av att aldrig duga
varken för sig själv eller för andra
oavsett hur smal hon är

Och i kommentarsfältet ljuder männens rädsla
genom subtilt hotfullt formulerade kommentarer
där de pekar på vikten av att äta rätt
att det inte är hälsosamt att vara fet
att man måste träna om man äter en bigmac
Fast beslutna om att upprätthålla de osynliga kraven
de numera har på dagens kvinnor
unga som gamla
Är du inte smal vill vi inte ha dig
Du ska äta rätt, vara vältränad och se bra ut
Helst ska du vara intelligent också,
Men du får absolut inte vara fet
Då spelar allt det där andra ingen roll

Det ingen av de rädda "männen" inser
med sina infantila, gottmänniskoliknande kommentarer
är att det de vill se
är en superkvinna
Den perfekta kvinnan

Och ni män då?
Ni som springer på gymmet varenda lediga sekund
Spänner musklerna framför spegeln
fotar med iphonen
och sedan lägger upp "spännisfotona" på dejtingsajter
i hopp om att själva duga

Det paradoxala är att de flesta av oss
är sunda
De flesta av oss äter normalt
De flesta av oss rör på oss
Det är ångesten inom oss
att inte räcka till
att inte duga
som gör att vi omedvetet väljer fel
och därför inte uppnår målet
om att bli perfekta

Oavsett kön

Jag är inte heller nöjd
De sista dagarna har jag blivit varse mina feta vader
Jag ventilerade detta med en väninna
Som självklart sa att jag är vacker
Att jag har en kvinnlig, vacker figur
Men det som tröstade mest, var när hon sa
"Man ser ju att du har muskler i dina ben"
DET tröstade mig

Jag är 168 cm lång
och väger 65 kg

Jag är inte på långa vägar tjock
Eller ens överviktig

Men jag har en kvinnlig figur
Välsvarvade vader, lår och vackra höfter
Upptill är jag nätt, med normalstor byst
ja, nästan fyllig
Vidare ser man tydligt mina nyckelben
Mina armar är inte vältränade, men fina ändå
Till sist har vi ansiktet
Mitt söta ansikte, som ramas in av det långa självfallande
håret

Jag har studerat mina vader ikväll
Och de är något stora
Inte STORA, men inte nätta
Skulle inte vilja kalla de normala
Mina lår vet jag innehåller muskler
och dem är jag stolt över
Och ikväll såg jag mina vader
Mina vader som faktiskt innehåller muskler
Jag har markerade vader

Ändå vill jag gå ner i vikt
Ändå vill jag bli liiite smalare
Ändå vill jag känna mig mer vältränad
Ändå vill jag gå ner 5 kg till

Fast jag egentligen duger gott och väl
för mig
och säkert för många män
inte alla, men många

Och vi kommer aldrig duga för alla
Det kommer alltid finnas någon
någon som klankar ner
någon som rynkar på näsan
någon som inte tycker att vi duger

MEN
om vi kan se oss själva i spegeln
och säga
Det här är okej
Då har vi vunnit mycket

Jag kämpar ständigt med att känna att jag duger
Ändå tänker jag ständigt på vad jag stoppar i mig
Jag är väldigt dubbel
Men kanske betyder det att jag kommit någonstans
Jag kanske är på väg till acceptans av min kropp
Ja, kanske är jag det...




Fri vers (Fri form) av Amor vincit omnia
Läst 201 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2013-04-21 21:28



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Amor vincit omnia