Redan medlem?
Logga in
Vandrar planlöst och sorgset!Mitt inre känns som det rivits i strimlor känner en inre sorg
Sitter på jobbet håller god min ler stort men vill helst bara gråta just nu
Behöver ta tag i mitt liv men vet inte hur och var jag ska börja??
Känslan tonar sakta upp från magen den fyller hela mitt bröst
Önskar att jag kunde sätta mig på ett tåg eller ett plan och bara åka från allt utan att vända mig om
Kanske jag möter någon på vägen som vill värma mig och ge lite mer??
Eller kanske att jag är dömd att ensam den svåra vägen vandra?
Fri vers
av
Lars Hedlin
Läst 334 gånger och applåderad av 17 personer Publicerad 2013-04-22 17:04
|
Nästa text
Föregående Lars Hedlin |