blåhallon

hyacint
i gräsvingsandning

vinden
en vaggande
moder

strör ömt
pudervärme

lätt i din ryggrads
huttrande

fordomstima

hon
smeker undan

isbladsskruden
runt dammens öga


i det uppgivna
livet


jag kan höra
rosenkvistens spröda stämma


i silverkällans
bjällror

magnolia bär hon i ögonvy


skrider med kjolar
utbredda


in under lärkträdets vingar


ser honom


mannen


röra vid

bjällrors
klangspel

mina ögon dricker
vackersynen

mina öron andas in
tonerna


jag lägger mig stilla i eldbladet
sluter mina steg


träden susar
askregn
bördar
kommandetima


klang given ur
silverhänge

söker varligt locka

hennes
kvinnans i mig
utmattade sprödhet


kom


jag stödjer dig

in i solstigens
fjärilsbårder