Hon kommer inte andas ut migJag fick frågan en gång om livet är oundvikligt men nej, det är väl inte det. Det enda som är oundvikligt är att vi ska dö, livet kan vi glida allt längre ifrån, men döden kommer vi bara närmare. Det finns inget sätt att strypa den, hur många händer man än använder, så fortsätter den andas. Man längtar efter att brinna inne i livet, inne i någon, men till slut hamnar man utanför. Livet växer i flera år, men det kommer inte växa för alltid. Till slut blir det något annat som tar fart och man får anpassa sig efter det. Som sjukdomar. Någonstans finns en vardag som försöker leta sig fram, men någonting är hela tiden annorlunda. Man kommer alltid ha ett liv före något, men inte alltid efter något. Till slut är man själv historia, ens barnbarn sitter och berättar en, man är kvar som ett ljus i ögon, i bröst, i munnar som rör sig fram och tillbaka. För vissa kommer man alltid vara ett leende. Som ord är man oändlig.
Övriga genrer
av
vakentimmar
Läst 280 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2013-04-24 11:12 |
Nästa text
Föregående vakentimmar |