När kvällen blivit sen
och jag  sovit en stund framför TVn

Jag går min runda
släcker varje lampa i tur och ordning

Tittar i den tomma brödkorgen
och fyller den med kalla frysta limpor

Utanför hörs katters jagande
fåglars flaxande för sina liv

Jag stannar en stund och tittar ut
skuggor i mörkret runt gatuljuset förvillar

Jag tänker tillbaka, minns 
min barndoms troll

Jag ler en smula och letar
men nej, endast bladen som luras igen

Tillbaka i rutiner är jag trygg
tandborstens gnuggelignugg

I spegeln så skymtar en figur
plötsligt blir jag rädd

Hjärtat klappar när jag vänder mig om
men igen var det min skugga som skrämdes

Tittar igen i spegeln och ser
men förstår inte vad jag ser

En liten pojke ser tillbaka
förundrad och undrande

Själv känner jag igen honom
den lille oförstörde pojken

Ett osäkert leende letar sig fram
jag ger honom en vinkning

Men han vinkar inte tillbaka
ser brydd på mig

Granskar upp och ner förvirrad
bilden av mig i sin spegel

Jag blundar ett par sekunder
tittar igenom och ser mig själv titta tillbaka

Pojken är borta, till synes försvunnen
jag blinkar och ser honom inte mer

I en evighet jag stannar kvar och hoppas
han kommer åter, men spegeln är min egen reflektion

Jag inser till slut att det sanna är sant
pojken kommer inte som en överraskning

Det var en påminnelse om det sanna inom mig
sannheten om det barn jag bär inom mig

Pojken som varje dag ser på sin spegelbild
och undrar vad som hänt med honom

Jag ler och börjar förstå vad som skall till
för att släppa fram honom

Han finns där inom mig
och jag har aldrig skiljts från honom

Nu återstår att vinna hans vänskap
finna lekarna igen där barnet kommer fram

I min säng i min fantasi i min egen trygghet