Alla vet vad som händer, du fattar ingenting. Det är sprickor i trottoaren och lätt att falla dit. Allting svämmar över, av klubbljus och sorg. Staden som en gång var värme, är lika ihållig som döda träd. Gulnande vykort speglar bara drömmar i kras, likt flickan som försvann med någon annan.

Nu tar jag den jävla bilen, och flyr härifrån. Tur att bakrutan är skitig så jag slipper blicka bak. Människor korsar gatan och jag undrar vart de e på väg. Kanske bär dem på skuld eller liv, vad vet jag.

Längre, längre bort mot en större, större värld. Nu skall jag skriva in drömmen i skallen, den som aldrig blev sann. Men jag kan egentligen aldrig fly, för hon har sitt namn bränt i mitt hjärta. Så nu driver jag mest omkring, i en orolig värld där kärleken är den enda explosion. Just den explosion som kan spränga tomheten i bitar.