skogen susar i vinddanser
böljande virvlande

från var är ni komna från var från ur från till

komna är vi till från ur från var från
komna är vi och nattens slöja lyfter vi in i gryningstimas stora skål
hör klangen ljuda näri hon ur spannet från floden från bäcken från ån
från källan häller vatten i skålen av järn

skål frågar uttern
vart har du din syn syster

synen har jag i handen
stegen har jag i handen
och handen är min hud och huden är min hand
och handen är mitt hjärta och gonggongen ljuder jämna slag

skålen sade skogen att vindarna lyfter nattens slöjor in i
för mig är det en järnkittel
trenne äro benen
och inte är det längre klubban
vilken väckte klangen i skogen
nu är det staven
sleven med vilken hon ämnar röra i grytan med

sleven ja
den snidade han ur rönnens gåva
han vilken följer hennes stigar

så är det pillrade uttern med kuttrande steg

hon tillsade mig nu stiga närmare
hon vilken vakar med stigens liv
hon vilkens stigar han följer
hon med kjolar av markernas toner
med livtyg med blustyg av den höjdens toner
med håret flätat med huckle över av löv löst knutet
så silverlockarna slank ut
kom närmre
kom närmre

koka soppa skall vi göra

närmre steg jag
och en sticka slank in i fotkupa
långt in for stickan mer en tagg

haltande kom jag närmre
sätt dig
sätt dig
låt mig se

hon tog fotkupan hälen i handen
hör och häpna vaggade den
den stickan taggen for djupt in

smärtan steg i vågor
jag försökte hålla den åter
hon fortsatte vagga fram och åter

lade smärtan i min famn
se barnet i din famn
barnet har ett namn
smärta

är du barnets fiende
eller är du dess moder

låt oss linda ditt barn mjukt
av ängsullens spunna vävda
lindade vi barnet
och barnet lyfte blicken
så som spädbarn gör
vi mötte varande i kärlek
och barnets kinder rodnade
så gjorde mina
vi var ett i denna stund

jag hörde henne hon med järnkitteln nynna
nynna mig lugn
hon frågade mig vad vi skulle mata barnet med
skall vi mata det med mordiska blickar
eller med mjölk och honung

se geten den vita med silverklockan
vad är din vilja

hon läste min vilja
frågade getmor om löfte
mjölkade geten
bad bina till
vilka gav
honung till barnet
en droppe sol

hon vilken vakar med skogens liv
kupade händer runt skålen av lera
värmde mjölken med honung i lagom dos

så matade jag barnet

och hälen den läkte

nu kan vi koka soppa snart sade hon med järnkitteln i inväntan

först väcker vi elden
ja gryningselden den vackerglödande
att värma grytan ur svart in i skimmerbågar
till att värma vattnet ur spannen från källan
näri detta är levande
skall vi hämta ingredienserna alla

elden vaknade grytan skimrade vattnet sträckte sig in i värmen

vi vandrade till en glänta
en stjärnglänta däri sådden stod
örter grönsaker
blommor och blad

hon såg mig åter djupt in i ögonvrårna
rörde vid gåvorna i stjärnlandet
med händerna bar
kan vi ej bära
kanske i förklädet mitt
eller ditt

uttern kilade kvickt till bäcken
åter kom med

pilen gav henne en korg
hon frågade ingredienserna om löfte
och dessa steg in i korgen

nu vandrade vi med tack till grytan
hon putsade hon ansade skar och andades in
ja, jag fick hjälpa allt enligt hennes anvisningar
ur det hon tydligtvis läste i mina ögons bakgårdar

snart låg gåvorna i grytan där vattnet hade börjat imma
där pärlögon steg upp till ytan

hon rörde med staven
och soppan den kokade i milda ringars rörelser
allt djupare for virveln i mitten

jag följde utan trots
utan förnekelse
utan motstånd med

ser du livet är en soppa
vari alla ingredienser kan smakas

från var från ur
från till
från när
hade hon en skål i händerna med soppa av liv
hon gav mig en sked snidad av hassel
av han vilken följer hennes stigar
hon bjöd mig att smaka
i leendeljus
vid åsynen av mitt ansiktes
mitt hela väsens njutning av anrättningen
upprepade hon

ser du livet är en soppa
vari alla ingredienser kan smakas
det är de vilka ger den goda smaken