när jag var barn tittade jag på en saga
en elak isprinsessa fångade en pojke som hette kaj
med glöd i hjärtat gick jag så många dagar
mellan aprikos träd i blom för att månad var maj

pojken var fånge i hennes ståtliga is slott
onda prinsessan vile förvandla honom till is bit
men hans obegränsade godhet kände till ingen mått
säkert kastade han mot henne en varm och vänlig titt

då blev hon barmhärtig och snäll
hon sa till pojken att han var fri
hennes hjärta sa att hon inte gjorde fel
för att hon var varm och som aldrig förut kry

åren flydde och jag blev en mogen man
smaragd,sol och månsken blev min tröst
jag fruktar varken för storm eller fan
ditt skratt fyller med mod mitt bröst

att dansa med dej i månljus är min uppgift
och vad ska jag önska mer nu
dikter till dej skriver jag i skift
vill du ha en krona av smaragd,säg du