SkeppsbrutenBakvänt bekvämt sitter i båten utan åror driver för vinden solen på mig fullt av vatten odrickbart i botten utan plugg öser förtvivlat 1 ut för 2 in känner undergången lägger mig platt solen på mig relingen nära nu gupp på gupp tittar en sista gång tut säger horisonten blinkar förbryllat öser förtvivlat 2 ut för 2 in nu tuuuut tuuuut säger det jag blickar mot hägringen närmare och närmare relingen vickar olyckbådande jag tänker på sista stunden en fena bryter ytan ett öga som glor över slipade knivar tuuut tuuuut kommer räddningen? kommer den nu????? runt simmar fenan en skugga vid min sida en stege ur tomma intet jag slänger mig vrider mig ur kvivars snara långt under mig relingen ger upp suckar plopp plopp ett öga glor upp i luften besviket lommar iväg med slokande fena jag är räddad vänder mig om på däcket turbanklädd herre "Kapten Nemo till er tjänst" leende tar jag hans hand |
Nästa text
Föregående Linil |