Mörker

Tystnad

Ett plötsligt ljud väcker dig. Du känner så väl igen det.

Du vet att du ligger risigt till om monstren under sängen en månlös natt väcker dig och med sina allra minsta och sötaste röster unisont försäkrar dig att de inte finns och att du absolut inte behöver bli rädd.

Vad hjälper då Alfons Åberg besvärjelseformel? ”Stick du dumma spöke, för du finns ju inte!”

”Vi håller helt med!” fnittrar de. ”Vi finns inte och har aldrig funnits. Inte ens i din fantasi!”

Tystnad

En mygga

Tystnad

”Eller hur?” väser de.

Du lyssnar på din andning, på väckarklockans allt långsammare ”tick, tack” och försöker häva ditt mellangärde uppåt och nedåt, lugnt och metodiskt. Det slurpar till i radiotorn till höger. Hjärtat rår du inte på: en groda i en glasburk som desperat försöker komma ut.

De två gollumrösterna börjar viska i korus till en myggas högfrekventa surr. Nu pjataj de bebisspjåk: ”Ejenklien, ejenklien… äj de du som inte finns! Det vet du!”

Tystnad

Myggan

Tystnad

”Ellej huj? Ellej huj, sa vi!” Så fnittrar de.

Du sluter ögonen och ett psykedeliskt mönster av röda nyanser dansar på insidan av ögonlocken. Du försöker fästa blicken på en punkt långt borta. Du vill slippa höra. Sätta fingertopparna i öronen vågar du inte. Du måste hålla dig stilla. Annars kan de ta över. Vinna.

Du måste tömma huvudet på tankar och känslor. Bli en neutral observatör. Bara konstatera fakta.

”Eller hur finns du inte!” rosslar de med balrogröst.

Ditt hjärta slår dubbelslag och stannar. Väckarklockan har hakat upp sig mitt i ett ”tick”: ett ”tack” kommer aldrig.

Tystnad

Ingenting

Tystnad

”ELLER HUR!” skriker de håltomt.

En nattfågel ropar från skogen. Eller var det något annat? Då vet du att du måste hålla andan, för annars…

Väckarklockan rasslar till och du öppnar ögonen. En skugga mörkare än mörkret drar sig snabbt undan. Ett iskallt vinddrag. Inget fönster är öppet. Väckarklockan skakar till och fortsätter med sitt enkla tvåtaktsbeat, långsamt, sedan allt snabbare, haltande. Du börjar räkna tickandet. Till 666 som vanligt. 

För att glömma det som finns under sängen börjar du tänka på lovet. Mormor och Morfar ska du till. Det blir kul. Sedan ska du träffa din bästa kompis. Det blir också kul. Kul…

Med ens är allt så stilla. Så fridfullt. Är det över? Redan?

Då, plötsligt: ”Vi har stannat tiden igen!” säger de entonigt, objektivt, konstaterar bara fakta. Klockan är tyst. Du hör inte andningen. Inte hjärtslagen. Ögonlocken kan du inte få upp. Du kan bara ligga och lyssna. Som förstenad. ”Det har du väl märkt, eller hur?”

Tystnad

Myggan Stilla

Tystnad

”Eller hur? ELLER HUR!”

Du andas igen. Munnen torr. Igengrodda ögon.  Grodan i burken hoppar ryckigt. Kallsvett. Elektrisk smak på tungan.

”Vi har stannat tiden! Vi har stannat tiden!” rappar de med en röst. ”Vi är bäst! Bästast i världen!  Du vet vad det betyder! Du vet vad det betyder!”

Tystnad

Ingenting

Tystnad

”Eller hur, vet du vad det betyder! Bara en sak… ELLER HUR!”

Andas lugnt och fint. Inte lyssna. Inte tänka. Inte svettas. Bara acceptera allt. Inte kämpa emot. Allt är som det ska. Inte förneka. Två minus är ett plus. Säger du till dem att de inte finns, finns de just därför. Varför skulle du annars förneka dem?

Tystnad

Tystnad

Tystnad

Väckarklockan tickar som den ska igen. Normalt. Vanligt. Grodan är borta. Nu hör du ditt hjärta innanför bröstkorgen. Det är bra. Gollumrösterna har tystnat. Än en gång har du klarat dig. Nu kan du sova. Sova…

Just som du står precis vid Drömlandets Portal känner du halvvaket ett irriterande stick på vänstra handen. Klåda med en gång. Instinktivt för du högra handen dit för att klia dig.

Du somnar med blod på händerna.

Mörker

Tystnad

Ett plötsligt ljud väcker dig. Du känner så väl igen det.

Du vet att du ligger risigt till…