När ängen börjar blomma
och björken i sin lund
bär musöron på grenen
vid arla morgonstund

När majsolen leker
tafatt på insjöns vatten
då spelas det av lockrop
till långt in på natten

Där hörs han så tydligt
från buskar och grenar
en hyllning till kärleken
är det som göken menar

När termosen töms
vid morgonens scen
det hoas behagligt
från gökottans gren

När timmen är slagen
för lång morgonpromenad
man gläds av glada lockrop
långt från bullrig stad

Det kvittrar av läten
och gökens glada trall
ett efterlängtat ljud
från skogens höga tall

När dagen går till ro
han hörs över ängen
en insomningstimer
för tillfället i sängen

När höbalen bärgats
och hösten återstår
då tystnar gökens rop
tills det åter blir vår

Snart drar han sig tillbaka
för att vila sin stämma
gökens glada rop finns nu
i klockuret där hemma